måndag, mars 09, 2009

Men vad är alternativet?



I Dagens Nyheter går för tillfället en artikelserie om skolan i Stockholm. Intressant läsning, men en smula ensidigt kanske. Friskolorna framstår som syndabockar som bidrar till utarmningen av den kommunala skolan - ekonomiskt såväl som på de duktiga eleverna.

Dagens artikel spinner vidare på detta tema. Pappan som är lärare i en kommunal skola beklagar sig över vad som händer när de duktiga eleverna försvinner från klassrummet. Att förväntningarna då sjunker på de kvarvarande eleverna. Men vad menar han är alternativet? Tillbaka till det gamla systemet där man blev placerad i en klass och aldrig fick byta - inte ens om man vantrivdes hur mycket som helst?

Och så det eviga tjatet om att vi pga friskolorna inte har likvärdiga skolor. Menar man på fullt allvar att vi hade det förut? När alla gick i skola i sitt segregerade bostadsområde? Knappast...

1 kommentar:

Anonym sa...

En statlig skola med en separat skolriksdag med maximalt 15 % parti politiker.
Resterande ledamöter från samhällets alla näringslivsdelar.

En skola som fullständigt fokuserar på kunskaper och bekämpar alla former segregering och luftslottskonstruktioner.

Det är det enda långsiktigt fungerande alternativet om man har målet att hålla ihop ett land som dessutom har målet att vara ett högteknologiskt välfärdssamhälle.

Det som är nu fungerar endast som påfåglingsteater där utanpåverket blir viktigare än äkta kunskap.

Säger en egenföretagare som gick på Chalmers på 70 talet och anser att äkta kunskap är det enda som fungerar i längden.