Han menar att det finns kvalitetsproblem med en del skolor, som konkurrerar snarare med körkortsutbildningar och mycket egenorganiserad tid än med resultat.
Lösningen menar han är att göra upp med "bidragskulturen" inom skolan där man tenderar att belöna misslyckande genom att "allokera" mer resurser till enheter med dåliga resultat.
Istället vill han skapa ersättningssystem som gynnar goda resultat, till exempel resultat i förhållande till intagningspoäng.
Debatten är väl värd att ta. Frågan är emellertid om inte Hultin hoppar över ett par led och tar vissa slutsatser för givna. Till exempel gymnasier med mer självstudier. Som han skriver:
"Ingen vet hur halvtidsstudier påverkar studieresultaten och hur dessa elever klarar sig i den högre utbildningen."
Då vet man uppenbarligen inte heller om "halvtidsgymnasier" är dåliga. Traditionellt sett fanns det gott om korrespondensutbildningar i Sverige med hyfsade resultat: Mest känt kanske Hermods, men även till exempel "Torsås korrespondensgymnasium". Framgången borde förstås mätas och utvärderas, vilket väl egentligen är Hultins budskap.
Samtidigt är det ju klart att skolan i dag får ersättning som bygger på att man har lokaler, undervisning med mera ungefär som i "normalgymnasiet". Detta kan då ge vinster om man antingen ger en sämre utbildning eller en effektivare. Det gäller att hitta metoder att skilja på dessa två saker.
Mig tycks som om Hultin har mer rätt i delen där han argumenterar för en bättre utvärdering och jämförbar statistik inom skolsystemet. Allt för att göra valen mer informerade, och därmed bättre.
(Sedan kan olika organisation passa olika bra bra för skilda individer. Vi vet nu mer om att skolans traditionella starttid kanske är för tidigt för många elever, vilket till exempel i Frankrike lett till justeringar. Kanske finns det en ganska stor grupp gymnasieelever som det går bättre för om undervisningen koncentreras till eftermiddagarna. Jag misstänker att det skulle ha varit så för mig... Och då är det förstås en väg till högre kvalitet och bättre studieresultat om den möjligheten finn.)
Mer skakig är Hultins resonemang om att man på politisk väg ska skapa ett ekonomiskt styrsystem som klarar att finjustera gymnasieutbildningarna. I praktiken brukar sådant inte fungera så bra, enklare system är oftast att föredra. Om utvärderingen blir bättre så fungerar det fria valet också bättre som automatisk regulator.
Andra bloggar om: , friskola, friskolor, fristående gymnasier, skolkvalitet, skolpolitik, kunskapsskolan, Anders Hultin,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar